Jaa, Nu var det etttag sen jag skrev igen. Dags att uppdatera, om än bara för min egen skull. Kul att l'sa mina gamla inlägg och därför kan det vara kul i framtiden att läsa något från i år också.
Så, basically, det som händer nu är att jag läser andra terminen på Högskolan i Halmstad. Språkprogrammet Engelska. Kan, med lite tur och mycket jobb, komma upp mig till kandidat och även magisterexamen i engelska. Lite tufft. Men kan ju även ha en internationell termin ån gång det sista året och som det ser ut nu så vill jag till Rejkjavik och läsa Isländska som andraspråk där ett halvår. Om jag kan ta med hundarna.
Japp jag har hund nu. Behöll två av Veras valpar och de är redan två år gamla. Vincent och Vega. De är mina bebisar, behöver aldrig skaffa barn. Och tur det eftersom jag inte vill ha några heller. Nej, Vincent och Vega är allt jag behöver. Nästan.
Jag söker lägenhet i Halmstad tillsammans med Erika Leander, som gick på Plönninge med mig. Vi läser samma program på Högskolan nu. Det börjar dessutom klarna lite på lägenhetsfronten, jag har samlat tillräkligt med poäng på HFAB och vi har fåttnågra erbjudanden. Skulle dessutom va skönt att bo där eftersom det är lättare med jobb och skola då. Långt att åka från Hjärnarp.
JUST NU är jag i Tyskland (Kiel) med Erika och hennes bror. Vi sitter kattvakt åt deras föräldrar som är i Istanbul. Så Jag, Erika, Fredrik och Lillpisen sitter framför datorer och fotboll på tv. tar en lugn dag och chillar lite i lägenheten. Igår var vi i Hamburg och såg på fotboll. Hamburg-Bayer 04 Leverkusen. Min första gång! När erika bad mig betygsätta dagen svarade jag: inte skittråkigt! och när det gäller sport så är det ett bra betyg från mig. Matchen slutade 1-1 btw.
Imorgon åker vi den åtta timmar långa resan hem till sverige igen och jag får återse mina små älsklingar. För ca två veckor sen så bröt Vincent en klo och stackaren har gått i bandage ganska länge. hoppas på att det ser bra ut när jag kommer hem och att mamma och pappa inte har låtit honom slucka eller gå utan sin strumpa för mucket. Risken att det blir infekterat var ganska överhängande och då kanske man måste amputera hela tån. Som tur var så blev han bara av med en klo och den kan komma att växa ut igen. men jag är ändå en smula otålig. Så när ja nu läser detta inlägget om två år så kan jag väl lägga in en kommentar om hur det gick så att mitt/vårt framtida jag kan läsa och minnas.
Bilder och liknande orkar jag inte lägga upp men sånt finns ju på Facebook. Kan försöka länka: http://www.facebook.com/caroline.ahlvin?ref=tn_tnmn
Länken funkar kanske inte om två år...
Nej nej, nu tror jag att jag är en smula trött på att skriva. Är u inte direkt min starka sida har jag märkt. Så, Ha det och skriv nåt kul... Puss och hej, Leverpastej!
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar